Montag 18 Mai
Liebes Tagebuch, stand ich auf um halb Uhr. Dann frühstückte von fünf nach halb acht zu zehn vor acht. Um zehn vor acht Uhr machte ich mii. ch zurecht. Viertel nach acht ging ich zur Schule. Ich war in der Schul in acht stunden und 30 minuten. Als ich zu Hause war, saß ich bei dem Fernseher und machte meine Hausaufgabe. Um halb sieben trainierte ich Karate. Der Montag Karate Training ist sehr hart. Am Abend, wenn ich habe meine Hausaufgabe gemacht, saß ich bei der Computer.
Dienstag 19 Mai
Liebes Tagebuch, Heute hat mein Wecker um viertel nach sieben geklingelt, aber ich war zu müde und stand auf um halb acht. Dann frühstückte ich für ein viertel. Ich hatte Brot, zwei mit Leberwurst und ein mit Gelee. Es war sehr gut, und ich fühlte zufrieden. Dann ging ich ins Badezimmer und machte mich zurecht. Ich hatte immer noch zeit, so ich saß auf der Sofa mit meine Handy und internet surfen. Um fünf vor neun legte ich meine Sachen in meine Rucksack. Um fünf nach neun ging ich zur Schule. Am Dienstag ging ich ins Schule von 20 nach acht zu zehn vor drei. Heute hatte wir Sozialwissenschaft und Wissenschaft, und wir hatte mit unsere Sitzplatz arbeitet. Nachmittag hatte wir Deutsch und Sport. Auf Deutsch arbeitet wir mit ein Tagebuch. Ich finde das spaß. Nach Schule ging ich zu Hause. Unterwegs sprach ich mit meine Freunde, und dann ich ging zu die House. Ich saß in der Sofa und machte meine Hausaufgabe. Wann ich fertig war, ich saß bei der Computer und spielte Computerspiele. Um acht Uhr ging ich nach meine Parkour training. Der Parkour training ist meine Lieblingssport. Wann ich trainiert ich fühlte sehr glücklich und frei. Wenn ich zu Hause war, ich und meine Familie saßen bei der Essen Tisch und aßen. Wir hatte Rippen mit Kartoffel. Danach saßen wir bei der Sofa und sahen Fernseher. Schließlich ich ging zu bet um zehn Uhr und liest eine Busch. Dann ich einschlafe.
tisdag 19 maj 2015
söndag 17 maj 2015
Bildanalys Konsthistoria
Bild: Le Déjeuner des canotiers, 1881 av Pierre-Auguste Renoir
1)
Pierre-Auguste Renoir var en fransk konstnär som föddes 1841 och dog 1919. Han var mest känd för sina målningar och skulpturer av barn, kvinnor, natur och landskap. Det har gjort att han har räknats in som en av de bästa impressionisterna. Renoir började sin karriär som målare, inte en vanlig sådan, utan som arbetare på en porslinsfabrik där hans position var att måla kinesiskt porslin. Detta gav bra betalt, och efter 10 år hade Renoir tjänat ihop tillräckligt mycket för att börja på konsthögskolan i Paris. När han var 21 år gammal började han som elev till Charles Gleyres, en mycket känd konstnär som lärde upp många artistiska genier. Renoir skickade flera gånger in sina målningar till salongen som bestod av flera akademiprofessorer som valde ut 2500 av de bästa konstverken varje år. År 1867 skickade Renoir in en målning som blev avvisad för att den visade kvinnokroppen ”för realistisk”.
2)
Angående Le Déjeuner des canotiers (”Roddarnas frukost”): Renoir ville berätta om en känsla och stämning med bilden. Lugnet efter att personerna antagligen varit ute och rott. Han avbildar hur alla hans vänner sitter tillsammans, pratar, äter och har det allmänt trevligt. Samtidigt tror jag att Renoir ville visa och/eller experimentera med sin skicklighet. Han har kombinerat natur, personer, föremål och samtidigt fått med sig ett vackert ljus och en känsla. Genom de här aspekterna har han också berättat en liten historia. Ett par vänner som njuter av naturen efter en dag vid sjön.
3)
Bilden föreställer flera äldre män och kvinnor som är samlade i ett litet tält. Tältet befinner sig antagligen nära en sjö, eller ett hav, vilket man kan se på bakgrunden (en båt syns i blekt vatten). Personerna njuter av maten och vinet, samtidigt som de pratar och har det allmänt trevligt.
Eftersom målningen föreställer en riktig händelse är kropparna och naturen runt omkring målade på ett realistiskt sätt. Renoir ville fånga stunden i målningen, som ett foto, vilket betyder att den behövde vara så realistisk som möjligt.
Själv tycker jag om bilden. Detaljerna är lite suddiga, men det skapar ändå en speciell stil. Även om målningen inte är så skarp så ser man ändå väldigt mycket. Renoir har också lyckats med att få människorna att se så levande ut, både i ansiktet och deras ställningar. Färgskalan i bilden är passande och ger ett vänligt och varmt intryck. Det är inte en vanlig, tråkig, stilla bild, utan man ser livet och värmen i den. Det tycker jag är mycket speciellt, och vad som gör bilden bra.
Länkar:
fredag 8 maj 2015
Stefan Kosch
Jag heter Stefan Kosch och jag föddes år 1992 i Stalonien. Min familj hade inte råd med att föda mig i sjukhus, så mamma fick klara sig själv i vardagsrummet. Min pappa var inte hemma, utan stred i inbördeskriget som startade 1989, min pappa drogs in månader innan jag föddes. Under den tiden var landet uppdelat i två parter, öster och väster, min pappa stred för den västra sidan, eftersom det var där vi bodde. Det var inte mycket som hände efter att jag fötts, mamma stannade hemma för att passa mig, men när jag fyllde ett år satte hon mig på dagis så att hon kunde jobba. Det var väldigt oroligt på den tiden, eftersom vi levde nära krigsfronten. Om dagarna kunde man höra knallar från bomber och gevärsskott. Det var ingen skillnad på två år, när en dag 1995 hade bombandet slutat, inga knallar och soldaterna började marschera ifrån fronten. Kriget var slut, och oturligt nog van västra sidan. I början var det lugnt, ingen större skillnad, alla väntade på att något skulle hända. Så en dag i July kom den nya diktatorn fram, han som ledde de västra trupperna: Markc Strotski. Genast blev allting mycket hårdare. Lagar om yttrandefrihet och begränsad gruppsamling stiftades genast. Under den tiden kom min pappa tillbaka från kriget. Jag var då tre år. Vi var fortfarande fattiga, men försökte leva så gott vi kunde på de får pengar vi fick.
När jag var 7 år gammal flyttade vi in till storstan för bättre jobb. Jag hade precis börjat skolan, och det var mycket strängt. För det mesta fick vi lära oss om hur bra ledaren var, och varför vi måste följa honom. Även själva lärandet var väldigt strängt, det var många läxor på hög nivå. Lärarna var inte så bra, vilket gjorde att jag fick tänka mycket själv och även fråga mamma och pappa om hjälp de gånger de kunde svara. Även om skolan var svår lyckades jag hålla hyfsat bra betyg. När jag kom hem gjorde jag mina läxor direkt, men därefter var jag tvungen att jobba ihop pengar till mat. Det var inte lätt att hänga med, och jag blev tröttare och tröttare för åren som gick.
När jag var 12 startade ett nytt krig mot ett av grannländerna. Pappa var tvungen att dra ut i krig igen samtidigt som matvaror blev mer sällsynta runt om i landet, alla pengarna gick till kriget. Snart var även de sju grundskoleåren slut och eftersom vi var en fattig familj skulle jag inte få gå på gymnasium. Första dagen ur grundskolan var en arbetsdag. Allt jag kunde göra var att erbjuda lätta tjänster som att städa och andra skitjobb. Ibland kunde jag få något bättre, kanske dela ut tidningen eller bli springpojke. Det varade oftast en månad eller två, sedan behövdes in de tjänsten mer. Jag var ofta väldigt rädd nu när jag var ute så mycket. Poliser fanns överallt och de kunde komma fram och arrestera dig för minsta lilla fel. Jag hade till och med sett personer blivit slagna till döds, bara för att de vistades 4 personer i en grupp. När jag var 16 upptäckte jag droger, det var ett lätt sätt att tillfälligt bli av med all smärta i landet. Dock var jag väldigt oförsiktig, en dag blev jag tagen av polisen på bar gärning när jag injicerade LSD. De slog ner mig och lämnade mig blodig på marken. Därefter började jag bli mer diskret, sålde mer droger än jag köpte och använde själv. Det var en ganska bra inkomst med oskattade pengar. Nu hade mamma och jag råd med mer mat, fast hon vågade aldrig fråga vart jag fick pengarna ifrån. Under den här tiden märkte jag också att jag inte var så tilldragen av tjejer, och märkte att mina ögon oftast sökte sig mot killar istället. Jag vågade inte närma mig killar, eftersom sexualitet var en väldigt sträng lag i Stalonien. Då och då kunde jag ha umgänge med killar, men det hände väldigt sällan.
När jag var 17 åkte jag i fängelse för innehav av narkotika och blev dömd till 5 års fängelse. Jag kunde inte tänka på hur min mamma skulle reagera, och hur hon skulle överleva nu när hon var helt ensam.Jag var mycket förvånad när vakterna en dag kom in mitt under dagen och drog ut mig från fängelset. Utanför portarna stod min mamma och pappa, pappa med general uniform. Under kriget hade han blivit befordrad. Nu hade vi mer pengar, och tack vare pappas position kunde jag komma in på både gymnasium och universitet. Jag valde att plugga till arkitekt när jag var 21, eftersom jag var så fascinerad av byggnader, deras struktur och att rita. I början gick det bra, men sedan när jag ertappats med droger och att vara homosexuell blev jag allvarligt mobbad. Lärarna brydde sig inte, eftersom så länge lönen kom till fickan var allt OK enligt dem. Polisen var inte längre ett större problem, eftersom de inte vågade agera mot sonen av en general. Studierna gick inte heller bra, arkitektur var inte så utvecklat i Stalonien som jag hade hoppats. Man hade knappt någon budget för byggandet av våra hus, och det fanns inte så många byggtekniker. Det mesta man kunde åstadkomma var fyrkantiga radhus som en treåring kunde ritat. Själv försökte jag utsmycka mina ritningar så mycket som möjligt, vilket jag också fick beröm för. Men jag var begränsad av både lag och ekonomi i det här landet. Min hjärna blev inte tillräckligt stimulerad och min frihet var begränsad. Det kändes som att jag var fast i en trång liten bur, om jag försökte ta mig ut blev jag straffad. Alltid dessa normer att följa, alltid dessa gränser som satte stopp för min kreativitet. När jag var 22 flyttade jag ut till en liten lägenhet i mitten av stan. Den hade ganska bra utsikt, om man räknar gråa hus och svart rök som något fint, men man kunde se långt, ut i naturen. Mina studier fortsatte, men jag utvecklades aldrig. Alltid samma sak varje lektion, inget nytt, inget kreativt, bara svart på vitt i en kvadrat. Jag behövde verkligen komma här ifrån. Jag försökte ansöka om tillstånd för att åka utomlands, sade att jag ville beundra utomlands arkitektur för mina studier. Det gick inte, verkade som att man inte fick vara homosexuell om man ville resa utomlands. Byråkratin höll mig tillbaka, så det fanns bara ett alternativ: olagligt ta sig ut ur landet.
Jag hade hört talas om en buss som tog resenärer ut ur landet. Det kostade, men jag hade tillräckligt pengar. I två dagar fick jag bo i ett litet skjul utanför staden så att vi inte skulle bli upptäckta. Hela tiden var jag orolig och hade fjärilar i magen. Kanske skulle polisen sparka ner dörren ljust i denna stund? Vad skulle hända då? Fängelse? Avrättning? Det spelade ingen roll, nu var det redan försent att ändra sig. Bussen avgick tidigt på morgonen. Eftersom guiden kände gränsvakten fick vi passera. Nu var jag äntligen ute ur Stalonien.
Vi reste långt och länge. Dag till natt. De första timmarna kunde man se hur kriget hade påverkat landskapet. Nerbrända träd och byar. Knallar hördes långt borta vid horisonten. Oron var fortfarande kvar.
Efter tre dagar var vi framme i Sverige. De kollade upp mitt pass och sedan skickades jag till en röd tegelbyggnad. Där inne fick jag en blankett på svenska som jag skulle fylla i. Jag kunde knappt urskilja orden. Jag var mycket stressad och förtvivlad när jag skulle fylla i raderna. När jag var färdig lämnade jag in pappret till mannen vid ett skrivbord. Han kollade igenom det med en skeptisk blick. Fjärilarna hade förvandlats till galna fladdermöss. En grön stämpel, jag kom in, jag var äntligen fri.
fredag 27 mars 2015
HKK affisch
Jag är nöjd med min affisch, den är simpel men får ändå fram ett bra meddelande. Bilderna är mycket färgrika och glada, vilket ger en bra stämning till det hela. Meddelandet och bilderna passar bra ihop, eftersom de innehåller en stor variation av mat samt en naturbild, vilket texten nämner. Jag försökte få bilderna att sitta ihop någorlunda, det finns en viss symmetri i det. Dock skulle jag kunna förbättra det så att de passar bättre ihop på ett mer "mjukt" sätt.
torsdag 26 mars 2015
HKK praktiskt prov hamburgare
Självbedömning:
Jag blev för det mesta nöjd med min planering. Den innehöll alla delar man skulle ha med.
Framsidan tycker jag blev bra, lite enkel, inte så färgglad, men den hade med det nödvändiga. Bilden var simpel men fin, och den visade även vad det var jag skulle göra för maträtt samt hade med namn och skola.
Menyn innehöll allt som min rätt var menad att ha med. Även den var lite simpel, men man måste inte göra allt så komplext.
Utvärdering var lite kort, till nästa gång kan jag försöka få med lite till och även tänka på några fler negativa aspekter. Förutom det så blev den bra, jag gjorde den lite finare genom att göra om den i ett pages dokument.
Prisberäkning gick bra, jag fick med allt jag behövde och allt höll sig till budgeten på under 15:-. Jag var tvungen att ta bort två matvaror för att priset skulle hållas, men det var inga viktiga ingredienser, bara tillbehör som man klarar sig utan. Även prisberäkningen gjorde jag om i ett pages dokument för att det skulle se finare ut, tycker att det också passar ihop med resten av häftet då.
fredag 13 mars 2015
Svar på frågor om tinnitus
1. Man vet inte exakt, men de bästa teorier man har idag är att de hår i snäckan lägger sig ner mot snäckan. Det händer när de utsätts för höga ljudnivåer under en längre och mer konstant tid. Det som händer då är att de här håren skickar ut konstanta signaler till hjärnan, även när det inte finns något ljud att höras. Då skapar hjärnan ett ljud för det här, och eftersom håret ligger ner och skickar signalen hela tiden, blir ljudet konstant.
2. Det låter som ett pip eller ett starkare tjut. Kan även vara mer av ett svagt sus som bara hörs när det är riktigt tyst. Om det är svagare är det mer som ett pip i bakgrunden, om det är starkare kan det bli som ett starkare tjut vilket är mer tydligt. Kan även bli till mer starkare ljud, varierar på hur det låter från person till person. Om det är starkare ljud/tjut kan det påverka en ganska mycket, eftersom det hörs så tydligt.
3. Eftersom man hör ljuden hela tiden kan man ha svårt för att somna. För de som har mer allvarliga fall av tinnitus kan hög musik bli väldigt obekvämt i ens öron. Det inkluderar även andra höga ljudnivåer, som när någon välter en vas eller kanske dammsuger. Man kan även ha problem med att utskilja ord. Man kan även ha svårt att höra skillnaden på bakgrundsmusik och vanligt tal. De med tinnitus kan även ha svårt att höra vad någon säger precis intill dem, om andra ljud stör i bakgrunden.
4. Man får tinnitus av att vistas i högre ljudnivåer under en längre tid, riktigt höga en kort tid, eller lägre under en konstant längre tid. Det förekommer ofta för de som går på konserter, eller andra högljudda fester. Tinnitus, i dagens läge, har ofta med musik att göra. Med tanke på att man lyssnar på så mycket musik hemma händer det att folk i dagens läge kan få tinnitus av att sitta vid datorn med musik(eller andra ljud ex. spel) för länge. Dock är det inte bara musik som är problemet, utan det förekommer i den vanliga arbetsdagen. Om du jobbar i fabriker med mycket maskinbrus, som pilot, där du konstant hör motorn under hela din arbetsdag. Det kan även förekomma hos förskolelärare, där barnens skrik och rop är tillräckligt.
5. Om du har tinnitus eller inte måste du låta ditt hörselorgan vila. Om det inte får göra det, utan utsätts konstant för ljud kommer det bara at förvärra det. Om du redan har tinnitus är det inte heller så smart att gå till platser där man ofta kan få det, som till konserter eller fester. Den tinnitus du då har kommer bara att förvärras av den höga ljudnivån. Så i princip, allt som har med högre ljud eller lågt ljud under en lång period kommer att göra din tinnitus värre.
6. Om jag skulle gå till en konsert där jag vet att det kommer bli en hög ljudnivå skulle jag nog valt skumproppar, eftersom de dämpar upp till 30dB, jämfört med de andra (upp till 25dB, utom hörselkåpor, där det inte stod hur mycket de dämpar). På konserter brukar ljudnivån vara onödigt hög, och då är det bra att man har med sig något mer kraftfullare som står emot ljudnivån. Vid arbetet hade det nog varierat, om jag inte behöver kommunicera direkt med andra personer för att utföra mitt arbete hade jag nog valt skumproppar. Dock hade de nog fallit ut ur öronen efter en längre tid, eller skapa ett obehag. Något som ofta är vanligt på bullriga arbetsplatser är mer dämpade hörselkåpor. De sitter på bra, är bekväma och kan därför användas nästan en hel dag utan större besvär. Om du då behöver kommunicera med andra på jobbet kan du antingen bara ta av dem en kort stund, eller investera i (så länge arbetsplatsen inte redan har gjort det) elektroniska hörselkåpor, som har en mikrofon där en viss del av ljudet utifrån släpps in via högtalare i kåporna. Det kan vara väldigt effektivt ch besparande på ens öron.
7. Det är mätningen på ljudets styrka, kallas också för ljudtrycksnivån. dB är en förkortning för decibel.
8. Om ljudstyrkan fördubblas ökar den med 3dB.
9. Smärtgränsen för ens öra går vid 125dB. Det är då örat börjar känna ett starkt obehag. Man bör ej uppnå eller gå över den här ljudnivån. Även innan 125dB är det farligt och kan skada örat. 85dB kan också påverka örat på ett negativt sätt.
dB skalan är lite konstigt, eftersom om ljudnivån hös med 10dB har den blivit tio gånger så stark. Men om den höjs med 20dB blir den 100 gånger så stark. Om du lägger ihop dB, ex. 70 + 70 dB blir det inte 140dB, utan 73 dB (vilket nämndes förut, om ljudet dubblas är det en ökning med 3 dB). Om du arbetar på en arbetsplats med ljudniv¨n 85dB bör du inte exponera dig i mer än 8 timmar, dvs. en vanlig arbetsdag. Om ljudnivån ligger på 88dB (dubbelt så högt, ökning med 3dB) bör man inte utsätta sig i mer än fyra timmar (dubbelt så högt ljud, hälften så länge). Om det ligger på 91dB, igen ökning med 3 (dubbelt), så bör du bara vistas i den ljudnivån i två timmar. I Sverige har man rätt till att arbeta i en ljudnivå som inte skadar örat. Är den för hög måste arbetsplatsen fixa så att du som person inte tar skada.
10. Nej det spelar ingen roll vad det är för ljud, ljudvågor som ljudvågor. Är det ett högt ljud, oavsett om det är i dina hörlurar eller ljudet av biltrafik så är det skadande för dina öron. Bara för att du gillar hur musik låter kommer dina öron inte skyddas från det.
11. När du ska gå till områden med höga ljudnivåer, som konserter, fester eller när du spelar själv är det viktigt att du skyddar öronen. Det är upp till dig att ta hand om dem, och därför bör du alltid ha med dig någon sort av öronskydd. Om det är högre ljudnivå, som på riktigt höga konserter bör du ta med dig ordentliga öronskydd som sänker ljudnivån till något mer acceptabelt för vad dina öron klarar av. Spelar du själv räcker det nog med något mindre, så länge dina öron är skyddade från extrema ljudnivåer för länge.
2. Det låter som ett pip eller ett starkare tjut. Kan även vara mer av ett svagt sus som bara hörs när det är riktigt tyst. Om det är svagare är det mer som ett pip i bakgrunden, om det är starkare kan det bli som ett starkare tjut vilket är mer tydligt. Kan även bli till mer starkare ljud, varierar på hur det låter från person till person. Om det är starkare ljud/tjut kan det påverka en ganska mycket, eftersom det hörs så tydligt.
3. Eftersom man hör ljuden hela tiden kan man ha svårt för att somna. För de som har mer allvarliga fall av tinnitus kan hög musik bli väldigt obekvämt i ens öron. Det inkluderar även andra höga ljudnivåer, som när någon välter en vas eller kanske dammsuger. Man kan även ha problem med att utskilja ord. Man kan även ha svårt att höra skillnaden på bakgrundsmusik och vanligt tal. De med tinnitus kan även ha svårt att höra vad någon säger precis intill dem, om andra ljud stör i bakgrunden.
4. Man får tinnitus av att vistas i högre ljudnivåer under en längre tid, riktigt höga en kort tid, eller lägre under en konstant längre tid. Det förekommer ofta för de som går på konserter, eller andra högljudda fester. Tinnitus, i dagens läge, har ofta med musik att göra. Med tanke på att man lyssnar på så mycket musik hemma händer det att folk i dagens läge kan få tinnitus av att sitta vid datorn med musik(eller andra ljud ex. spel) för länge. Dock är det inte bara musik som är problemet, utan det förekommer i den vanliga arbetsdagen. Om du jobbar i fabriker med mycket maskinbrus, som pilot, där du konstant hör motorn under hela din arbetsdag. Det kan även förekomma hos förskolelärare, där barnens skrik och rop är tillräckligt.
5. Om du har tinnitus eller inte måste du låta ditt hörselorgan vila. Om det inte får göra det, utan utsätts konstant för ljud kommer det bara at förvärra det. Om du redan har tinnitus är det inte heller så smart att gå till platser där man ofta kan få det, som till konserter eller fester. Den tinnitus du då har kommer bara att förvärras av den höga ljudnivån. Så i princip, allt som har med högre ljud eller lågt ljud under en lång period kommer att göra din tinnitus värre.
6. Om jag skulle gå till en konsert där jag vet att det kommer bli en hög ljudnivå skulle jag nog valt skumproppar, eftersom de dämpar upp till 30dB, jämfört med de andra (upp till 25dB, utom hörselkåpor, där det inte stod hur mycket de dämpar). På konserter brukar ljudnivån vara onödigt hög, och då är det bra att man har med sig något mer kraftfullare som står emot ljudnivån. Vid arbetet hade det nog varierat, om jag inte behöver kommunicera direkt med andra personer för att utföra mitt arbete hade jag nog valt skumproppar. Dock hade de nog fallit ut ur öronen efter en längre tid, eller skapa ett obehag. Något som ofta är vanligt på bullriga arbetsplatser är mer dämpade hörselkåpor. De sitter på bra, är bekväma och kan därför användas nästan en hel dag utan större besvär. Om du då behöver kommunicera med andra på jobbet kan du antingen bara ta av dem en kort stund, eller investera i (så länge arbetsplatsen inte redan har gjort det) elektroniska hörselkåpor, som har en mikrofon där en viss del av ljudet utifrån släpps in via högtalare i kåporna. Det kan vara väldigt effektivt ch besparande på ens öron.
7. Det är mätningen på ljudets styrka, kallas också för ljudtrycksnivån. dB är en förkortning för decibel.
8. Om ljudstyrkan fördubblas ökar den med 3dB.
9. Smärtgränsen för ens öra går vid 125dB. Det är då örat börjar känna ett starkt obehag. Man bör ej uppnå eller gå över den här ljudnivån. Även innan 125dB är det farligt och kan skada örat. 85dB kan också påverka örat på ett negativt sätt.
dB skalan är lite konstigt, eftersom om ljudnivån hös med 10dB har den blivit tio gånger så stark. Men om den höjs med 20dB blir den 100 gånger så stark. Om du lägger ihop dB, ex. 70 + 70 dB blir det inte 140dB, utan 73 dB (vilket nämndes förut, om ljudet dubblas är det en ökning med 3 dB). Om du arbetar på en arbetsplats med ljudniv¨n 85dB bör du inte exponera dig i mer än 8 timmar, dvs. en vanlig arbetsdag. Om ljudnivån ligger på 88dB (dubbelt så högt, ökning med 3dB) bör man inte utsätta sig i mer än fyra timmar (dubbelt så högt ljud, hälften så länge). Om det ligger på 91dB, igen ökning med 3 (dubbelt), så bör du bara vistas i den ljudnivån i två timmar. I Sverige har man rätt till att arbeta i en ljudnivå som inte skadar örat. Är den för hög måste arbetsplatsen fixa så att du som person inte tar skada.
10. Nej det spelar ingen roll vad det är för ljud, ljudvågor som ljudvågor. Är det ett högt ljud, oavsett om det är i dina hörlurar eller ljudet av biltrafik så är det skadande för dina öron. Bara för att du gillar hur musik låter kommer dina öron inte skyddas från det.
11. När du ska gå till områden med höga ljudnivåer, som konserter, fester eller när du spelar själv är det viktigt att du skyddar öronen. Det är upp till dig att ta hand om dem, och därför bör du alltid ha med dig någon sort av öronskydd. Om det är högre ljudnivå, som på riktigt höga konserter bör du ta med dig ordentliga öronskydd som sänker ljudnivån till något mer acceptabelt för vad dina öron klarar av. Spelar du själv räcker det nog med något mindre, så länge dina öron är skyddade från extrema ljudnivåer för länge.
fredag 27 februari 2015
Grupp diskussion NP grupper IRL
• Pappan borde ta lite mer initiativ och kanske gå till skolan och fråga om de vet vad som händer. Vara mer påträngande för Elias bästa.
- När Elias pratade med rektorn och hon förstod att det var något fel lät hon honom gå, även om problemet verkade vara stort. På bildlektionen gjorde läraren inte något mot att hon tjejen tog upp grisbilden och kallade Elias för gris. Hon stoppade inte tjejen och sprang inte efter Elias för att hjälpa till.
- Emma: tror det blir värre, mobbarna vet att han sagt till och blir arga. Tror att ingen skulle bry sig och att det inte skulle hjälpa. Anima: Det blir pinsamt. Erik: Inte självsäker, inte skulle våga. Mattias: Har känslan av att de vuxna inte kommer klara av att stoppa det.
- Kunde pratat mer med Elias och andra barn då och då. Haft undersökningar anonymt i pappersform så eleverna vågar tala sanning. Haft rastvakter som håller koll på vad som händer mellan lektionerna.
- Fattar inte exakt frågan… men: Erik: Ja det kan det, om någon tar självmord på film kan någon tro att det är mer ok. Anima: Det är nog inte så sannolikt. Emma: Kan ge idé till att göra det. Mattias: Berörs på person till person, vissa är lättpåverkade som kan bli mer aggressiva av att se på våld, andra mer sorgsna som påverkas av den sorgliga sidan, andra är inte lika lättpåverkade.
- Vissa tycker att det är ett öga för ett öga, andra att man aldrig ska ge tillbaka, för man vinner inget på det och det är bara onödigt.
Vi hann inte mer för att den här gruppen (Erik, Anima, Emma och Mattias (Magda var inte närvarande)) kan inte fokusera på ämnet och vi börjar prata om annat, även om man säger till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)