(OBS: denna berättelse har aldrig hänt.
Detta hände en gång när jag var sju år gammal. Jag satt och kollade på TV när mamma kom hem. Hon sa att vi skulle ha min favoritfisk till middag, LAX! Vi satte oss i bilen och körde iväg. Lax köpte vi alltid på ICA kvantum för där fanns det också andra bra sker man kan ha till maten.
Jag sprang direkt till seriehyllan för att kolla om det fanns någon ny, rolig, tidning. Jag tog en Kalle Anka-pocket och sprang tillbaks till mamma. Hon hade redan tagit bröd och kakor. Sedan gick hon till frukt oh grönsakerna. Jag sprang runt och kollade. Sedan sprang jag fram till mamma och frågade om vi kunde köpa vattenmelon. Hon suckade, och sen sa hon: ”Okej då, den här gången”. Jag fick ett stort flin på mina läppar och sedan gick vi vidare. Vi gick ner till fiskdisken för att äntligen köpa dagens middag, lax. Jag ställde mig vid nummerautomaten och drog ut några nummer när ingen såg. Sedan gick jag och drog mitt finger längs med frysarna som står framför fiskdisken (i dom anställdas perspektiv).
När mamma var klar gick vi ner till ”den stora frysen” där all mjölk och fil står. Mamma kom på att hon var tvungen att köpa en viss krydda till laxen som vi gått förbi. Hon sa åt mig att stanna där jag var medan hon sprang iväg. Jag klättrade upp i den vagnen som jag trodde var vår vagn. Där satt jag ett tag och bestämde mig för att ta upp Kalle Anka-pocket:en. Men när jag kollade i ICA-kassen var det helt andra matvaror i den än vad vi hade handlat. Ingen Kalle-pocket, ingen vattenmelon och ingen lax. En gammal dam kom fram till mig och frågade med snäll men förvånad röst: ”Jaha, vad gör du i min vagn?”. Jag blev röd som en tomat. Snabbt hoppade jag ut ur vagnen och mumlade ett förlåt. Sedan sprang jag och gömde mig bakom hyllorna. När jag såg mamma sprang jag fram till henne och höll mig nära henne enda tills vi kom ut ur affären.
När vi kom hem sprang jag upp på mitt rum med Kalle Anka-pocket:en och höll mig där uppe ett bra tag. Den natten skämdes jag så mycket. Även om det bara var en småsak, så jag kunde knappt somna. Jag ville inte gå till ICA på en månad Min mamma förstod inte varför och det kommer hon nog aldrig att få veta heller.
Jag sprang direkt till seriehyllan för att kolla om det fanns någon ny, rolig, tidning. Jag tog en Kalle Anka-pocket och sprang tillbaks till mamma. Hon hade redan tagit bröd och kakor. Sedan gick hon till frukt oh grönsakerna. Jag sprang runt och kollade. Sedan sprang jag fram till mamma och frågade om vi kunde köpa vattenmelon. Hon suckade, och sen sa hon: ”Okej då, den här gången”. Jag fick ett stort flin på mina läppar och sedan gick vi vidare. Vi gick ner till fiskdisken för att äntligen köpa dagens middag, lax. Jag ställde mig vid nummerautomaten och drog ut några nummer när ingen såg. Sedan gick jag och drog mitt finger längs med frysarna som står framför fiskdisken (i dom anställdas perspektiv).
När mamma var klar gick vi ner till ”den stora frysen” där all mjölk och fil står. Mamma kom på att hon var tvungen att köpa en viss krydda till laxen som vi gått förbi. Hon sa åt mig att stanna där jag var medan hon sprang iväg. Jag klättrade upp i den vagnen som jag trodde var vår vagn. Där satt jag ett tag och bestämde mig för att ta upp Kalle Anka-pocket:en. Men när jag kollade i ICA-kassen var det helt andra matvaror i den än vad vi hade handlat. Ingen Kalle-pocket, ingen vattenmelon och ingen lax. En gammal dam kom fram till mig och frågade med snäll men förvånad röst: ”Jaha, vad gör du i min vagn?”. Jag blev röd som en tomat. Snabbt hoppade jag ut ur vagnen och mumlade ett förlåt. Sedan sprang jag och gömde mig bakom hyllorna. När jag såg mamma sprang jag fram till henne och höll mig nära henne enda tills vi kom ut ur affären.
När vi kom hem sprang jag upp på mitt rum med Kalle Anka-pocket:en och höll mig där uppe ett bra tag. Den natten skämdes jag så mycket. Även om det bara var en småsak, så jag kunde knappt somna. Jag ville inte gå till ICA på en månad Min mamma förstod inte varför och det kommer hon nog aldrig att få veta heller.
Av: Mattias Kober
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar