Käraste Henck
Jag har en mycket viktig sak att berätta för dig. Jag vet inte om du redan upptäkt den här hemligheten, men jag känner mig skyldig att nu berätta för dig eftersom du är döende. Den kvällen när du nämnde hur snäll jag varit mot dig och din fru kände jag en enorm skuld. Även om det är sant att jag tagit hand om er, har det på senare tid varit av fel anledning. Du och jag har varit goda vänner sedan vi var små. Nu har jag blivit rik, och du min vän har blivit allvarligt sjuk. Din plånbok innehåller inte mycket mer än damm medan ditt hjärta är fyllt med för mycket kärlek och passion. Jag önskar verkligen inte att det hade blivit så här, du förtjänar mer i det här livet än det du har fått. Jag vet att mina ord inte kommer ändra på det som hänt. Jag ber dig inte heller förlåta mig för mina misstag, men plåga inte dig själv resten av det liv du har kvar utöver vad som har hänt. Du må ha märkt hur din fru har avlägsnat sig från dig, mer och mer. Du måste tro mig nu Henck, hon älskar dig väldigt, väldigt mycket. Det var inte bara du, utan även hon som märkte att du var döende och bara hade månader kvar. När hon upptäckte detta försatte det henne i enorm sorg. Hon kom gråtande upp till mitt kontor en dag och berättade för mig vad som hade hänt. Så som jag förstår det tror du att din fru inte längre älskar dig. Det är helt fel, hon kunde inte älska dig mer. Hon kan bara inte tåla att se dig dö med så mycket av hennes liv i dina händer. Det var ett svårt val, men hon behövde komma över dig så snarast möjligt för att inte smärtas så mycket över din död. Hon brukade komma över till mig för tröst och till slut ledde det till att vi bildade ett känslomässigt band. Hon behövde detta, för att få ett liv efter att ditt tagit slut och för era barns skull. Jag kommer inte kunna vara hälften av den man du varit, men det var för din familjs framtid som jag gjorde det.
M.v.h. din trofasta vän, John Richardt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar